MARS 2008



Vi kastade heliga hundar,
Tommy skrattade & Emil spelade.
Fin start på Mars



"Jag åker nu"
2 timmar & 26 minuter senare
"Han ligger på intensiven, nedsövd.
Det är allvarligt"



.. vi pratade,
du försökte hjälpa mig,
men vi talade aldrig om det.



Du dog.
Jag dog.
Vi dog.
Att du dog var ingen metafor.



Jag hatade att någon/något tog allt jag värdesatte ifrån mig.
Jag skapade mina egna vänner, i hopp om att döden inte var menad för dom.
Jag hoppades att vi hade rätt, att vi hade setts tidigare, att vi skulle ses igen.
du vet sånt där som bara sker i filmer och sagor...



Jag torkade tårarna med min bästa vän,
den som inte skrattade åt sorgen.



Gravitationen gjorde sig påmind och vi föll..
Du reagerade på att jag var ledsen,
jag berättade att han var död.
Vi föll..



Jag räknade antal basketbollar som slog mot golvet.
Jag blundade och räknade antal hjärtslag.
Du sa tyst
Och dom stannade



Jag spenderade tid med en otippad person,
och jag blev så fascinerad över hur mycket
hon uppskattade vad jag sa.



Försökte tänka på annat och fick en hjälpande hand på vägen



Jag vågade titta mot solen igen,
utan att bli skrämd.



Det finaste med en bästa vän
är att när livet är som värst,
får den dig alltid att le, ändå.



Du sa att egentligen är det konstigt.
Jag sa att jag får panik
Du sa att jag måste våga
Jag sa inte nu
Du sa att du skulle vänta



Du kom hem
Du gjorde mig lycklig, igen.
Och som jag saknat samtalen mitt i natten
om allt som var vackert men utan betydelse



Det kändes så bra att få sitta mittemot dig igen
sådär brutalt ärligt och kunna spotta ut maten
direkt på tallriken om man inte tyckte om den



du tittade på mig, ordentligt
la ditt huvud på min axel och sa hejdå, igen.
jag spenderade en kväll
med varma människor i ett kallt sverige
du fick skivkontrakt & jag kände mig säker, igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0