04/Tisdag 05.2010




Lilla vännen och jag käkade frukost tillsammans.
Och pratade lite om vad som väntade.
Jag berättade för honom att det kommer bli bra, helt okej.
Och att vi ses snart igen. Tror inte han förstod något.
Ännu mindre varför jag lät mina tårar landa i hans päls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0