att uppskatta dom små små orden

image40

jag gillar att bli väckt till soluppgången
och höra dig berätta allt om kaniner


att se det som inte finns

image39

du är precis som ringarna
man ser när man blundar i solsken
och det bästa är
att jag vet att
så fort jag stänger mina ögon
finns du där igen


att blinka

image38

Morgondagen är 86400 sekunder
ett ögonblick är en sekund
mycket kan hända
så överväg när du väljer att blunda

att se utanför boxen

image36


Vi har ett hårt tryck mot oss nu tjejer, vi lägger oss i försvar. Tänk på boxen. Glöm inte boxen, försvarets starkaste länk. Så nu kämpar vi som fan, höj tempot 10 steg till, jag vill att ni ger allt. Om ni sköter det här kanske vi kan spela mer defensivt sen. Men glöm inte, att laget är allt och det viktigaste är att alla får spela!

Kanske är det för att jag växt upp med ord som dessa repeterandes varje helg. De andra säger att allt handlar om träning, den som tränar hårdast vinner i slutändan. Men vi fick ordentlig träning först efter 9 år. Trots det vann vi allt. Vi var bäst, mest för att vi var allt för varandra. Det är precis det här som repeteras i mitt huvud just nu, när jag känner att jag förlorar vän efter vän. Ibland måste man se sig själv som förlorare för att inte gå in på en skridsko och tro att man faktiskt är bäst. Nyckeln till det hela är att älska dom i sin omgivning. Ibland måste man lägga sig i försvar för att senare kunna gå framåt. Men ibland är det svårt att se utanför boxen, den är ju så trygg. Ibland står den som skulle finnas där för dig slutändan precis bredvid, utanför boxen, som du så tappert kämpar i för den du skulle gjort allt för. Vi glömmer aldrig vilka som är allt för oss, men i slutändan frågar man ändå sig själv:
vem gör jag det här för, egentligen?


Jag har börjat uppskatta mitt eget liv,
och det är väll på tiden
innan livet förstört mig helt

på håll såg jag ljusen dö i dimman, precis när mörkret tändes upp igen

image35

01:15 - vart fan tog ni vägen?
Det är först när man sitter där, helt ensam, en fredagskväll. Det är då man inser att världen sällan anpassar sig efter individen. Du ber mig radda upp alla jag förlorat, det som skrämmer mig är att jag kan ge dig svaret. Namn efter namn skriver jag ner. Alla ni, som mer eller mindre gått sin väg: Alla ni som en gång var en självklarhet, men numera lever någonstans på kanten till mitt liv. Mitt liv förövrigt, vart är mitt liv? Trots mina tappra försök att spara varenda minut av mitt arma liv har jag gått miste om varenda minut. Trots alla böcker jag skrivit fulla med ord om allt jag upplevt, känt och förlorat, står jag där tomhänt och ovetande. Trots alla tiotusentals bilder jag tagit i hopp om att någon dag är det här precis vad jag söker, så har jag förlorat vartenda ögonblick. För utan dem man bryr sig om vid ens sida, får varken ett fångat ögonblick eller veka ensamma ord på en redan förutbestämd rad någon betydelse.

01:20 - och jag känner hur ni skrattar och gläds åt livet med dimmiga blickar.

Enda sen Du lämnade mig, min enda förebild. Enda sen dess har jag övertalat mig själv att aldrig släppa dem jag bryr mig om. Men det är svårt att hitta vägen själv när ens ende vägledare är en kremerad kropp.


01:25 - sorgsna toner, en flöjt och ett försök till trallande.

Någonstans vill jag mest göra det lättare för alla andra. Jag vill att alla ska finna denna någon som kan visa dem vägen, jag vill kunna hjälpa dem en bit. Jag vill att alla ska få chansen att hitta den där personen som kan visa den allt från den hemliga saften till älvorna på ängen. Jag vill att alla ska få äran att träffa denna någon som gör den till dennas rätte jag. För jag fick chansen att träffa min vägledare. Jag fick chansen att leva med henne i nästan 13 år. En lång tid säger vissa, för kort tid säger den som älskar henne.


01:30 - sorgsna toner, ibland känns livet som ett oändligt väntande.

Jag har lärt mig att väntande är en dygd. Att ta vara på varje minut, carpe diem, ja det är så vi ska leva! Tonerna tystar sakta ut och jag minns dina händer, varenda rynka & varje gång du uppskattade det jag gjorde. Du var guld värd för mig. Du är guld värd för mig. Vi ses snart igen.


01:35 - vad var egentligen meningen med det hela?

Ni har det säkert bra nu. Skrattar, ler, gläds åt livet. Det var ju precis det jag ville, det var precis det ni ville. Så, varför är inte alla glada? Varför vill vi alltid ha mer? Eller något annat? Jag ångrar inte det jag sagt och gjort. Jag kan förstå hur du kände, då du förde alla andras talan och stod upp för det vi tyckte, men sen vände alla dig ryggen. För att vi ångrade oss. Ja, det är svårt att sitta i en sådan situation. En situation då du fört talan, inte bara för dig själv, utan för alla. En situation då du får ta all skit ett fler tal kunde delat på. Jag ångrar det fortfarande inte, men jag frågar mig själv vad ni tänker, då ni säger att ni är trötta på allt och anser att minst 50% är mitt ansvar att ordna, för er skull. Själv står jag där skakande av ilska, besvikelse & förtvivlan för hur någon du litat på kan behandla dig.


Jag är ingen pessimist, jag har bara kommit till insikt.
Ännu en gång.



Du var min armé


viss rök förstör världen, annan rök lämnar världen

image33

ibland är tiden för kort för att slösa på fel saker
inser man lätt i efterhand
jag är glad att du gjorde den 17 februari till världens bästa söndag
jag är ledsen att det är försent för mig att berätta det för dig

så frågan är
varför jag tittar på röken från industriskorsten
och tyst sjunger för mig själv
happy endings gone forever more
medans dem ser röken från din kremerade kropp
och tyst lyssnar till varrandras tårar
varför jag vill veta allt om bergartscykeln
medans du gråter
och egentligen gråter jag med, hela tiden

men livet är för kort för tårar
and i'll find you again
in another life
when we are both cats

(capturing a feeling)


the secrets of the boy you never kissed

image31

Jag behöver något. Utöver vänskapen, men ändå inte.
Jag behöver en attraktiv charmig man som kan vända världen för ett tag.
Det är precis vad jag behöver, efter en lång tid av ensamhet.

Jag behöver något utöver slitet sex med en man som bjuder på pizza och dåliga filmer.
Jag behöver någon jag inte låser in i garderoben. Och trots att dina kramar var underbara,
vill jag ha någon utöver dig och vår kärlek som aldrig egentligen tog sig utanför fotbollsplan.
Nej, jag har aldrig varit kär. På riktigt.

Så ta mig med storm nu, jag vill ha någon jag med stolthet kan minnas om 10 år.
Någon som vände världen för ett tag.

Nostalgia locomotive

image27

Time, melting fast
In a room where
the sun is burning
dust from our past
It's a huge carnaval
In my chest

att våga vara barnslig

image26

Jag har skrattat ordentligt för första gången på länge idag.
Vi plockade fram våra barnsligaste mest nostalgiska sidor.
Tack till latinogirl och snyggblondie, ni gjorde min dag!

(ps. bilden är från filminspelningen förra våren.
det var en underbar tid med bästa gruppen)

det där med vänskap

image24

Jag tänkte på det där jag skrev om vänskap.
Den här flickan är utan tvekan den som ligger
närmst alla mina önskningar. Och i ärlighetens
namn är jag glad att hon inte är perfekt.
För just det gör henne perfekt för mig.

Perfektionen i att kunna fylla varrandras brister.

(och idag kommer hon hem,
det är svårt att klara det svåra
utan lowho, apu-talk och naughty dog)

AIR

image18   image19

The word 'Hurricane' is the name given to nature's strongest storm. A hurricane occurs
when high pressure and low pressure masses of air come in contact with one another.
There is often a significant difference in temperature between the two masses.
One mass is warm, while the other is cold. The warmer air rises, and the cooler air falls.
Likewise, the low pressure area slides down the sides of the high pressure area.
They swirl in and around one another, creating the beginnings of the storm.

how to define your soul in another person

image17

Jag har precis genomlidit den värsta veckan i mitt liv.
Något jag ifrågasätter just nu är: vänskap.
Hur mycket kan man förlåta?
Hur mycket kan man begära?

Vad söker man egentligen i en vän?
Någon som är som en själv men ändå inte, kanske.

Jag söker en vän som finns där, alltid.
Jag söker en vän som har förmågan att diskutera och inspirera.
Jag söker en vän som får mig att le men samtidigt kan torka mina tårar.
Jag söker en vän som får mig att drömma.
Jag söker en vän som får mig att leva.
Jag söker en vän som inte besväras av jobbiga samtal.
Jag söker en vän av ärlighet i dess renaste form.
Jag söker en vän som kan kommunicera utan ord.
Jag söker en vän som umgås med mig för den jag är,
inte den den tror att jag är eller den jag borde vara.
Jag söker en vän med humor, en vän som inte skrattar åt mig.
Jag söker en vän som har svar på allt, men ändå låter mig tala.
Jag söker en vän jag får lyssna till.
Jag söker en vän som litar på mig.

Jag har byggt min egen vän idag.
Han kommunicerar utan att tala,
han finns alltid vid min sida
och han kommer aldrig
aldrig
gå sin väg.

Men det bästa är
att han är precis den jag vill att han ska vara
när jag vill det.

I felt you in my legs before I even met you, I feel you in my heart and I don't even know you.

image16

Dina ord är så vackra, så lätta och felstavade.De får mig att vilja dras med i en fransk vals
och vakna upp ur denna mardröm. Det kan inte vara sant, det kan bara inte.Förlusten blir
större för var dag som går och ju mer du säger desto mer går jag miste om. Ironin i
nedräkningen till din dödsbädd, om jag ändå kunde ha gjort något.
Om jag ändå tagit din hand den kvällen, på rad sex, stol 112.


Vila i frid <3

image15

Och jag som trodde att man alltid skulle uppskatta solen i ögonen,
speciellt nu, efter allt mörker. Jag hade aldrig tänkt tanken att det
kunde bli mörkare med solen i ögonen. En tårögd blick berättade
sanningen för mig och min autopilot slogs på, solen gick ner och
trappstegen blev tyngre än någonsin. Tänk om dem ledde till himlen...
Jag tror jag kollapsade med huvudet före och tack för en något
hjälpande kram. Men ni menar att sorg bör mätas i antal timmar
spenderade tillsammans, inte hur mycket man berörde varandra.
Det får mina tårar att bli blåa och patetiska. Jag skulle kunna hata dig
för att skratta åt mig just nu, och jag skulle kunna hata mig själv för
att vilja skratta bort sorgen. Du konstaterade sanningen för mig och
jag har aldrig behövt dig så mycket vid min sida, bästis.
En timmas planerande för framtiden, "om ungefär en månad åker vi".
En månad var allt vi fick. Du kom förbi ändå med våta ögon, bästis,
och hjälpte mig behärska leendet som skrek patetik. Du hjälpte mig
en bit på traven och vi konstaterade en sista gång att det faktiskt var
sant. Men det är ju omöjligt! Jag sprang till bussen för att missa den
med flit, du ringde och sa att dom hade stängt av. Jag bröt ihop och
insåg att jag inte var redo för att öppna dörren och gick för första
gången genom ett köpcentrum öppet gråtandes för att möta dig.
You don't know where and you don't know when.
But you still got your words and you got your friends.

Ännu en gång ville jag bara skratta bort allt. Är det ni som förstör
mina blommor? Nej, det skulle jag väll aldrig tro! Man kan inte köpa
sig gladare och ett samtal senare regnade det igen.

Varför du? Och varför just nu? Du hade allt kvar att leva för.
Jag tänker blint tillbaka på dina nervösa skakande ben,
hur du så snabbt bläddrade igenom tidningen och sa att du bränt dig.
Hur du visade mig din bleka panna och frågade om jag trodde att
brun utan sol skulle göra susen. Jag kommer nog sent glömma hur
du försökte gömma dig bakom kanten på tröjan och hur du log mot
mig efter filmen och sa, jag märker att du gillar musiken, Sara. Ska vi sjunga?
Jag kommer nog sent glömma mannen som tittade på oss och hur
mycket jag störde mig på hur du satt. Och jag kommer aldrig glömma
dina sista ord, jaha, så ska vi kramas lite också då! Vi ses...
Familjespelen ligger fortfarande kvar och väntar på vår kväll.
Du sa själv att det inte är desamma att spela själv.
Jag tänker fortsätta min jakt efter din sökande blick, åt fel håll,
och hur jag fnittrade för mig själv, tre meter ifrån.
Förföljer du mig? Och ett smygande leende.

Ditt namn har stått i min bok varje dag i februari,
du gjorde ett intryck på mig jag för evigt kommer bära med mig.

Vila i frid <3

2331

image14

sommar och nakna, håriga ben
i wouldn't say no

lustgas


hejmars


it's nice to know your name

image13


I'm gonna free fall out into nothin', gonna leave this world for a while.

Det har gått en vecka nu, sen du lämnade oss för en stund..
Det krävs inte starka band för att det här ska väcka tankar.
Jag vaknar upp varje morgon med ögonen på ett gammalt yatzy.
Det är inte samma sak att spela själv,
men det får stå kvar där, tills du kommer och spelar med mig.
För det var ju så det var tänkt.
Tanken släpper mig aldrig, på hur mycket en enda tanke kan förändra.

let's freeze the moment because we're going down , tomorrow you'll be gone

RSS 2.0